28 thoughts on “Kulturarbetaren och snickaren

  1. Been there, done that. Brukade tänka på det när jag arbetade som programmerare. Det man tjänade bäst på var att lösa problem med databaser. Vilken babian som helst kan lära sig SQL-satser och att lösa de där småproblemen men det ser väl lite krångligt ut så ingen vågade någonsin ifrågasätta ens debiteringar.

    Men att teckna som kräver hantverksskicklighet, insikter, allmänbildning, snille och smak blir ständigt ifrågasätt, kritiserastoch undervärderat.

    • Det är inte allom givet att vilken babian som helst eller annat djur eller alla människor kan lära sig SQL-satser. Det kan kräva, men inte alltid, sin man och kvinna att lista sig till vad man egentligen ska skriva. Men ibland är det ju rakt på.

  2. Haha jag vet att det är ironi men vad är det med just kulturarbetare och deras besatthet av att folk skall avguda deras verk? Jag jobbar själv som programmerare och till skillnad från SQL apan här ovanför så tycker jag att jobbet som vi utför är viktigt, men inte fan förväntar jag mig att någon som inte är programmerare skall komma upp till mig och avguda mig för det.

    Vem går någonsin upp till en städare och säger ”Åh tack så himla mycket för att du ser till att vårat kontor är rent och snyggt när vi kommer till jobbet på måndag!”.

    Sluta grina helt enkelt :)

    • Det här handlar inte om att bli omtyckt, utan att få betalt för det man jobbar med. Kul att du tycker ditt jobb är viktigt! Jag tycker lärare, dagispersonal och många andra har mycket viktigare jobb än du, men de tjänar sannolikt mindre. Det tycker jag är dåligt. Och så musiker som helst inte ska ha betalt alls?! Det är svårt att vara glad då, men det är jag i alla fall :)

    • Det märkliga var förstås att hantera databaser egentligen är förbluffande enkelt jämfört med att teckna. Men så jämförelsevis löjligt pekuniärt uppskattat. Det är ju trots allt så att teckningar uppskattas och används överallt men ingen vill betala.

      • Jag antar att det har att göra med vilken fallenhet olika personer har för olika ”yrken”/sysselsättningar? Låter oerhört oanalytiskt att generaliserande hävda att ”att hantera databaser egentligen är förbluffande enkelt jämfört med att teckna”.

      • Det finns konst på landstingen, de köps in centralt gissar jag. Och där betalas det. Men visst. ”Du kan väl spela lite piano medan vi minglar, du är ju…pianist…väl?”. ”Du får en öl”. Det blir väl bra? :-)

      • Hammar: Lära sig att felsöka SQL gör en på en 15p-kurs på högskolan. Efter det handlar det mest om att mejsla ut en bra query. Att lära sig teckna (på professionell nivå) kräver däremot år av träning.

        Givetvis finns det olika nivåer av tecknande och databashantering, men jag tror att det tar mycket mindre tid, sålänge man förstår enklare koncept ur mängdläran, att bli bra på databashantering än tecknande.

    • Det handlade väl inte om det va? Det handlar om att få betalt för sitt arbete. Försök få en rörmokare att hänga i ditt badrum i 6 timmar för samma peng som en musiker får för att spela hjärndöda covers på en bröllopsfest.

  3. Avguda, nja. Men få betalt överhuvudtaget handlar det ju om. Låt oss ta ett exempel;
    Ett band på fem personer som har en spelning på kvällen kanske behöver åka hemifrån 15:00, rigga osv. för att göra sin spelning och sen dra hemåt. Låt oss säga att man är hemma 01:00. Då har vi 10 timmar, men låt oss dra bort en timma för rast så låt oss säga 9 timmar. En rimlig ersättning vore väl 150kr + sociala så 250kr känns väl ganska okej. Ja + resa, utrustning och förberedande repetitioner också. Men skit i det. 250 kr säger vi, man har inte råd att vara kinkig. 10*300=2500/skalle alltså 12 500kr totalt. Låt oss nu säga att det var en spelning med 100 personer i publiken. Ja då skall varje person betala 125kr+moms i inträde om arrangören överhuvudtaget skall gå ihop. (då har vi utelämnat, övrig personal ljud/ljus, lokalhyra m.m.)

    Där är nog knäckfrågan. Vi vill helt enkelt inte betala för kultur (kastar inte första stenen själv). Efterfrågan och utbud kan kanske förklara det hela, den som inte accepterar dessa förhållanden får inga spelningar. Å andra sidan kan vi betala 40 spänn för en decaf vanilla latte på Starbucks som nog har en vinstmarginal på 80 % på den där drycken utan att vi ifrågasätter det så det är klart att attityd [approach] spelar en stor roll.

    ”Men det är ju ditt intresse, tänk vad mycket annat det ger”. Tja, då borde väl alla läkare som överhuvudtaget har ett intresse för människokroppen sänka sin lön radikalt. Jag hoppas personligen att min läkare har ett intresse för människokroppen liksom att Polisen har ett intresse av lag och ordning m.m. Skall man ha sämre lön om man gillar sitt jobb?

    Jag tror personligen att enda vägen för kulturarbetare att uppnå en dräglig lön är en attitydförändring i samhället. Tyvärr verkar det dock vara tvärtom. Mjukare ämnen som är svåra att räkna på passar inte in i det slimmade effektiviserade samhället. Att man tog bort de estetiska ämnena på gymnasiet är en del av det. Kämpa kulturarbetare!

    • Jag tycker ditt exempel visar tydligt hur samhället skattar sönder oss. Om du inte behövt dubbel lön för sociala avgifter (pension som du ändå aldrig kommer få ta del av när staten är färdiga), samt moms flera gånger om (när du tar betalt + när du använder dina pengar) + kommunalskatt.
      Sedan är det ju också så att artister som Håka hellström tar flera miljoner i bokningsavgifter som han inte ens återbetalar när eventet går i konkurs.
      Jag skulle säga: Artister: fortsätt spela svart (civil olydnad) eller starta en fackförening. Det förstnämda torde vara ganska vanligt redan.

      Sedan om man ska ha sämre lön för att man gillar sitt jobb, inte nödvändigtvis, men om ditt jobb är att äta glass så kommer det bli svårt att hitta en arbetsgivare. Om dessutom halva svenska befolkningen vill äta glass som Håkan Hellström så går priset för tjänsten helt enkelt ner.

      (ett tredje alternativ är att vara lite kreativ och hitta nya lösningar – kanske starta en youtubekanal med shemalagda spelningar runt om i landet/världen där man ex släpper nya låtar när man fått in tillräckligt många donationer etc – ni är de kreativa kom på nått)

    • Märkligt räkneexempel. Är det en helt enskild spelning med bara ditt band där så är det otroligt dåligt planerat och det skulle inte ha genomförts ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Sen kan man ju bygga fanbase och tänka på längre sikt och det kan vara värt det ändå.

      Men mer troligt är att denna spelning äger rum på en pub av något slag, alternativt att det finns merförsäljning där ägaren eller arrangören kan tjäna betydligt mycket mer pengar genom försäljning av dricka, garderob, osv osv.

      Men återigen. Hade ni varit Foo Fighters så skulle det kommit ganska många fler skulle jag våga chansa på. Finns inte efterfrågan på ditt band att spela, medans tillgången på andra band som spelar är enorm .. så kommer det inte gå ihop. Skriv bättre låtar, dvs minska tillgången eftersom ni höjer er från resten, och så ökar efterfrågan eftersom ni håller högre kvalitet, så har ni löst problemet och kan ta ut mycket mer pengar.

      • Det var ett väldigt korrekt exempel tycker jag.
        Om du spelar på en bröllopsfest så är det i 90% av fallen KRAV på att du ska vara färdigriggad innan gästerna är på plats.
        Hemma 01? Nja. De flesta fester pågår till 01 iaf. Sen ska det riggas ner och köras hem.

        För övrigt finns det en fackförening, Musikernas Riksförbund.
        Snacka om att vara en fackförening som jobbar i uppförsbacke.

  4. Det här handlar inte så mycket om att bli avgudad utan istället om att få en möjlighet att kunna leva på sitt yrke. Maten/ hyran är inte subventionerad bara för att man jobbar med kultur. Visst finns det nog de kulturarbetare som är ute efter att bli ”avgudade” men det gäller definitivt inte alla och dem så är det får det nog väldigt svårt i längden.

      • Nu är det ju faktiskt mycket värre än så. Jag HAR en annat yrke. Jag tecknar gratis. Men jag tecknar bara sånt jag själv vill och folk blir irriterade när man inte vill göra deras grejer gratis.

  5. Yrke blir det först när det gäller en tjänst som efterfrågas och som någon är beredd att betala för (dvs inte kan klara sig utan eller utföra själv). Visst kan jag också gå runt och sura för att ingen är villig att betala för all fina fotografier jag tagit, men eftersom så inte sker inser jag fakta att de uppenbarligen inte når upp till nivån där folk inte tycker sig kunna utföra likvärdiga själv (dvs behovet saknas), eller att det finns för många som ligger på min nivå och att de andra har något litet extra alternativt lyckas marknadsföra sig bättre. Således blir det en HOBBY och för att ändå få lite cred kan man ju ändå publicera några och dela med sig. Det är här sk kulturarbetare brister i självinsikt, bara för att man tycker något är kul och är hyfsad på det blir det inget yrke. Kulturabetare verkar tro att de är ett frälse och att de på något sätt fötts till sitt yrkesval, get real och skola om er som alla andra i fel branch och sluta gnälla!

  6. Jag blir tvungen att likställa kulturarbetare med t.ex. fotbollsspelare.

    Vissa fotbollsspelare kommer tjäna pengar på sitt ”intresse”. Vissa tjänar t.o.m ofantliga summor pengar. Det finns liksom en gräns som man kan passera där detta ”intresse” lönar sig och det beror i första hand på att någon inom ”industrin” visar intresse av dina förmågor (dvs för fotbollsspelare så är det en representant för ett lag, t.ex. en headhunter för Manchester United).

    Jag värderar artister och andra kulturarbetares arbete väldigt högt. Jag njuter av att titta på live-spelningar, bio och teater. Jag tycker dock att musik- och filmindustrin (och andra) har ”industrialiserat” dessa fantastiska intressen för mycket. Det är ledsamt men sant att kulturen inte har den monetära statusen som mycket annat i samhället har. Men jag vet inte om det är vad jag vill se heller…

    Jag vill att kulturarbetare ska få leva lika lätta liv (rent ekonomiskt) som de inom andra yrkesgrupper. Men jag har själv problem att öppna plånboken för att njuta av kulturen! Så jag tror inte att lösningen varken är att industrialisera kulturen ytterligare eller att be fansen att öppna plånboken mer… Utan snarare att förenkla livet för alla de människor som inte arbetar med det som ”samhället” anser viktigt. På så sätt blir man förhoppningsvis inte avskräckt från att förverkliga sig genom att arbeta med det man allra helst vill.

  7. Tunga åsikter. Låt mig bara vederlägga åsikten att kulturarbete inte är efterfrågat. Mitt eget skrå är militärmusik. Det är efterfrågat av staten, det står med som ett krav vid ett antal statsceremoniella tillfällen. Musik står med i det internationella protokollet.
    På närmare håll har de flesta musiken som spelas i bakgrunden, till filmer, dataspel och liknande, den tror jag inte att ni vill vara utan? Likaså har musiken som ni hör nästan gratis i radio och strömmar via nätet ett ursprung och en uppkomst, en grogrund, som vi måste akta oss för att inte utarma.
    Vidare pågår det faktiskt en del utredningar och forskning som pekar på att människan mår rätt bra av att höra – och inte minst delta i – levande musik.
    Samma betingelser gäller för alla konstnärer på olika sätt. De fantastiska bilderna som skapas för våra biografer har också ett historiskt ursprung. Den tekniska utvecklingen är en sak, men inget hade åstadkommits utan bildkonstnärer. Film i sig är en förlängning av fotografi, som skulle kunna kallas en förlängning av målad avbildande konst.
    I det sammanhanget är det väldigt svårt att peka på en enda kulturarbetare som inte är efterfrågad, för jag har ingen aning om vilken underhållning som kommer att vara den stora flugan 2045.

  8. Det här känns som en fullständigt urspårad debatt. Både här och i den bredare samhällsdebatten. De allra flesta människor betalar gladeligen för huvuddelen av kulturen vi konsumerar. De flesta betalar sin TV-licens eller abonnemangsavgift till filmkanalen. De flesta betalar för hyr- eller köp-DVD:n eller till den tjänst genom vilken man laddar ner filmerna, musiken eller spelen. Väldigt många betalar för att gå på konsert med sina favoritartister och man betalar för barnens serietidningar och dags- eller kvällstidningen. De av oss som går på teater eller musikal lägger en inte obetydlig slant för biljetterna. En del av dessa tjänster betalar man för indirekt genom att de finansieras via reklam men även i dessa fall får upphovsmannen betalt. Förvisso genom diverse mellanhänder, distributörer, förläggare, producenter och andra – men ersättning för verken utgår. Däremot är man kanske mindre intresserad av att betala för att det ska produceras teckningar, musik, tavlor, statyer, teater eller annan form av konst som man inte har ett intresse av att konsumera. Om ingen är intresserad av att köpa teckningen eller tavlan så är den kanske inte tillräckligt bra för att kunna utgöra basen för försörjning. Detsamma gäller kodknackaren eller SQL-apan. Är de för dåliga får de inget jobb och inte heller betalt för kodknackandet. Är den som söker sig till läkaryrket för dålig kommer den inte igenom utbildningen eller får inget jobb (men sitter likväl med studieskulden) och den oduglige hantverkaren kommer stå utan anställning eller kunder.
    Kulturarbetarna är efterfrågade och de flesta av oss betalar gladeligen för deras tjänster och alster – men vi är inte beredda att betala för sådant som inte svarar mot våra önskemål och förväntningar. I alla fall inte till samma pris som något som svarar mot just önskemålen och förväntningarna. Det är ingen skillnad mot andra varor och tjänster som vi konsumerar.

  9. Intressant diskussion!
    Jag tycker, precis som någon skribent tidigare, att om det inte finns ett behov för ens tjänster så får man göra något annat för att få mat på bordet. Jag arbetar med försäljning men är väldigt duktig på att både måla och fotografera. Dock inte SÅ duktig att jag skulle satsa på det som mitt yrke därför att jag inte är säker på att jag skulle dra in lika mycket pengar på det som jag gör i mitt ”vanliga” jobb. Pengar är inte allt men de behövs för att överleva.

    Titta på världsartister inom olika genrer, sång, musik, teater, film, konst, you name it. De drar in sina pengar på det därför att de är duktigare på det än många andra. Lady Gaga skulle inte kunna göra mitt jobb någon dag i veckan. Mina kunder skulle undra vad i hela h*lvete vårt företag tänkte när de anställde henne. Precis som jag ALDRIG skulle kunna göra det hon gör där uppe på scenen inför sina tiotusentals fans.

    Kultur behövs!
    Det är viktigt men om det inte finns intresse för ”produkten” så får den helt enkelt ”utgå”.
    Att stat/kommun skulle gå in och stötta ett företag som säljer en produkt som ingen vill ha skulle ju aldrig hända i andra sammanhang så varför inom kulturen? Stötta projekt som folk vill ha/se och som folk är beredda att betala för så lever vi alla lyckliga i alla våra dagar…. (De som inte TROR att de kommer att göra det kommer att göra det när de utmanar sig själva att hitta nya vägar i livet, precis som vi alla någon gång gjort!)

    Tack för mig!

  10. Fast problemet är ju just att av de där pengarna som vi alla betalar för kultur går väldigt lite eller ingenting till upphovsmännen. Om en konstnär har en utställning på en konsthall är det inte ovanligt att alla som arbetar med utställningen utom just konstnären får betalt – från personal som hänger utställningen till konsthallschef. Och då pratar vi bara om konstnärer och som anses värdiga att ställa ut på bra gallerier eller konsthallar. På galleri får konstnärer ofta betala hälften av det tavlor säljs för till galleristen sedan ska skatt och socialaavgifter dras av på det som blir kvar. Säljs en tavla för 50 papp blir det med andra ord drygt 10 000 kronor kvar. Och då är det inte många som säljer så dyra verk. Det gäller med andra ord att vara väldigt produktiv för att leva på konst eller välja en låg levnadsstandard. Visst vet alla som väljer den banan om att det är hårt när de väljer den, men varför måste det vara så?

  11. Det handlar – som alltid – om tillgång och efterfrågan. Finns det efterfrågan på din produkt i kombination med din talang så finns det efterfrågan och du kan ta betalt, ibland väldigt väldigt bra. Är du helt enkelt för dålig fotograf/musiker/tecknare så finns det ingen efterfrågan på dig och dina tjänster, alltså kan du inte ta bra betalt, eller kanske inte något betat alls. Det är inte svårare än så.

    I bildserien ovan så har kulturarbetaren uppenbarligen talang och kunskap för att skriva artiklar, göra musik, och även rita illustrationer, allt med en uppenbar kvalitet för att tomten till vänster ska vara nöjd och vilja betala för det. Det är tre olika jobb som han tydligen är riktigt bra på, respekt! Snickaren som gör trappan gratis, tar emot hån och inte fattar bättre lider antingen av någon diagnos (tragiskt) eller är bara rent puckad (inte tragiskt).

    • Att kultur går att fildela gör ju att kulturarbetare har svårt att få betalt enligt ”tillgång och efterfrågan” som andra arbetare, t.ex. snickaren. Snickaren kan ju gå till inkasso med kunder som inte betalar, oerhört mycket lättare än vad kulturarbetare kan. Snickaren vet ju exakt vilka hans icke betalande kunder är; kulturarbetaren däremot har ingen aning om vilka piratkopierarna av hans verk är. Nu har kulturarbetare visserligen fått igenom Ipred, d.v.s. massövervakning av internetanvändare för att jaga fildelare, men sådan övervakning drabbar även oskyldiga på subtila men samhällsfarliga sätt genom att öka folks självcensur m.m., och är dessutom väldigt ineffektiv när det gäller att få tag på piratkopierare. Fortfarande slipper nära 100 procent av alla som piratkopierar kultur ifrån att betala – att jämföra med att förmodligen nära 100 procent av en snickares icke betalande kunder åker fast och tvingas betala.

      Kulturarbetare får alltså inte betalt efter förtjänst, eftersom folk piratkopierar deras verk istället för att köpa dem, och att jaga fildelarna så långtgående som skulle behövas för att rätta till detta problem är varken ekonomiskt eller moraliskt hållbart.

      Jag anser att lösningen heter statligt finansierade konstnärslöner. Jag anser att man ska ge massor av värdefulla kulturarbetare statligt finansierade konstnärslöner så att man som kulturarbetare får betalt efter förtjänst trots fildelningen. Men vad har man istället gjort i Reinfeldt-land? Man har helt strypt konstnärslönerna (förutom till de kulturarbetare man redan lovat). Detta trots att fildelningen innebär att statligt finansierade konstnärslöner nu är viktigare och mer motiverade än någonsin!

      Det finns dessutom ett annat problem: som kulturskapare kan man vara före sin tid; även detta kan vara något som gör att man inte får betalt efter förtjänst. Många för länge sedan döda klassiska kompositörer som nu är världsberömda hade svårt att försörja sig medan de levde. De fick inte betalt efter förtjänst. Bra kultur kan ta århundraden för konsumenterna att lära sig uppskatta för vad den verkligen är värd. Att ens ättlingar blir förmögna på ens arbete efter ens död är kanske tillräckligt för någon enstaka kulturarbetare, men de flesta vill nog få den betalning de förtjänar medan de lever. Att en fri marknad inte kan åstadkomma detta betyder att samhället bör ge mer ekonomiskt stöd till kulturarbetare än vad en fri marknad åstadkommer. Förslagsvis genom statliga konstnärslöner och liknande, inte bara genom tillgång och efterfrågan. Detta eftersom efterfrågan släpar efter, ibland med flera hundra år. Så fram för fler statligt finansierade konstnärslöner!

  12. Ping: Kulturarbetaren och snickaren | Så här är det | En o-cool gubbe från Lo[o]s

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s